Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, mars 28, 2007

Jag har blivit för gammal

Kommer du ihåg mina onsdagsträningspass med min dotter? Idag fick jag inte följa med. Hon säger att jag är för långsam och kan inte hänga med i hennes tempo.

Dock har hon ändå beslutat att framöver ägna någon morgontimma varje vecka med att tvinga ut mig på en timmes löpning. Bara för att hon vill att jag ska leva lite längre. Jag blir rörd till tårar.

Det smärtsamma i det här är att nu känns det inte längre som positiv och kul friskvård utan som livsuppehållande äldrevård. Bara den tanken gör mig sju år äldre i onödan.

De som har barn VAB:ar, jag tror jag ska VAMS:a mig. Det betyder Vård Av Mig Själv.

lördag, mars 24, 2007

Drottningen och jag

Drottningen och jag besökte TUR-mässan i Göteborg i torsdags. Då menar jag inte BR:s Anna Grönlund utan den riktiga. Silvia alltså. Vi möttes i en cafeteria, jag sa hej, men hon bara glodde tomt framför sig. Ville väl inte avslöja vårt förhållande offentligt kan jag tänka. Tror jag det, med hela det sällskapet svansandes runt benen och livvakterna några meter bakom.

Det kanske var därför hon såg så sur och tjurig ut.Nu är jag kanske lite petig, men om hon inte ens hälsade så är inte är jag den som är den. Hon såg ut som om hon stigit direkt ut från Madame Tussauds vaxkabinett. Ett stelt övermakupat blekt ansikte med ett påklistrat leende och en tom blick. Sånt ser man tydligt på 1 meters håll. Våra blickar möttes under en kort sekund. Så nära var vi varandra när våra vägar skiljdes åt för alltid. Hon sa inte ens hej.

Jag bestämde då på en gång att jag dumpar henne från min Top Five-lista över vackra kvinnor. Hon var klart mycket snyggare 1974. Dessutom är min egen hustru mycket vackrare. Både 1974 och 2007.
















Bilden visar tillfället då hon just vänt mig ryggen. Det är hon i vitt. Drottningen alltså, inte min fru. Som du ser så är jag inte särskilt ledsen för det. Det är minsann inte var dag man dumpar en Drottning.

I övrigt var det en jobbig mässa, vandrade omkring flera timmar med dottern som nätverkade väldigt flitigt, duktigt och effektivt bland alla turistråd och utställningsmontrar med intressanta resmål för vår resebyrå SällskapsResor.

Som belöning hade jag tänkt att vi skulle rulla lite hatt på kvällen tillsammans med de trevliga smålänningarna från EvoBus i Vetlanda. Men då lärde jag mig en sak, ta aldrig med en dotter som är totalt ointresserad av bussar till en dylik tillställning.

Hon ville redan vid åttatiden på kvällen åka till hotellet och kolla Bollibompa eller nåt, istället för att följa med pappsen och massa bussfolk på middag. Så vi åkte till hotellet och åt pyttipanna och drack varsin öl och snackade företagsstrategi inför framtiden istället. Hon har rätt bra ideér ”dotra mi”.

Som vanligt var mässan annars mest ett kul tillfälle att säga hej till många kollegor. Lite bonuskul att så mångar verkar läsa min blogg om livets djupa och svåra saker i både privatliv och jobb. Fick många kommentarer om denna lilla enkla och anspråkslösa tankarnas samlingsplats.

På fredags morgon åkte vi hem för att vända fyra ton papper som lagts på mitt skrivbord. Den grå vardagen visade åter sitt rätta ansikte.

tisdag, mars 20, 2007

Bussbranschen har fått en Lill-Nappe

Läste med skräckblandad förtjusning senaste utgåvan av tidskriften Resor & Trafik, som är en ren branschtidning. Där finns en artikel om VD:n för Strömma, dvs de som nu köpt upp två av Stockholms större bussbolag. Han fick i intervjun fritt berätta om avsikten med uppköpen av dessa två bussbolag.

Det var stundtals löjeväckande och ibland rent patetiskt att läsa vad denne VD hävde ur sig. Du behöver inte läsa själv, för det mesta han sa var ingenting mer och ingenting mindre än ”mumbo jumbo”, dvs han ordbajsade rikligt med många både långa och svåra ordfraser. Det kanske imponerar på hans underhuggare.

Man kan fråga sig om killen ens är från samma planet som vi andra. Bl.a ser han nu som sin uppgift att påverka hela bussindustrin att utveckla bussar mot mer ”spännande farkoster”. Tomas DiLeva har äntligen fått en själsfrände. Nu är de två som svävar fritt i rymden.

Dessutom tar han för givet att han bara genom förvärvet kommer att utveckla folks vilja att åka mer buss. Hör här bara: ”-Vi räknar med att skapa en renessans för bussåkandet i Stockholm och Göteborg”. Ja herregud, säg det som denne man inte tror sig komma att påverka framöver.

Föresten lät han meddela att alla andra mindre bussbolag än de som nu finns i hans rike, inte kommer att klara sig så bra framöver. Så fortsatte han att raljera lite stöddigt om det omöjliga att driva riktigt små bussbolag i en storstad. I alla fall om man inte har ett riktigt kontor (!).

I övriga affärslivet pratar man idag om outsourcing. Undrar om inte denna till synes märklige man missat det ordet när han lärde sig affärsvärldens alla svåra ord på en gång. Fast nu ska jag väl säga att det är möjligt att killen är supertrevlig i verkligheten, men att journalisten vrängt ut och in på sig själv när han skrev artikeln. Så kan det ju vara, men det var inte så jag tolkade artikeln.

Äga, äga, äga var i alla fall grundstommen i hans argumenterande. Att äga allt är viktigast. Makt, makt, makt läste jag mellan raderna. Någonstans i slutet av artikeln fick jag känslan av för stort ego med för mycket pengar på fickan. Å andra sidan kan de ju komma till användning eftersom det ena bussbolaget, enligt uppgifter jag fått, har den klart högsta bussmedelåldern i hela Stockholm.

Napoleon, Napoleon, Napoleon, tänkte jag sedan för mig själv. Waterloo, Waterloo, Waterloo, var nästa tanke som flimrade förbi. Det var ju vid Waterloo som Napoleons välde tog slut. Självpåtagna världsomvändare faller alltid tungt på slutet.

Du vet väl vad som fick Napoleon på fall?! Jo, han blev lite ”pömsig” och red tillbaka någon kilometer bakom stridslinjen för att vila. Under tiden skickade han fram en pajas, typ vice verkställande, för att leda striden. Det funkade ju inte såklart och efter bara några timmar var slaget över medan Napoleon tog sin lunchvila.

Tro mig, inom några år blir kulturkrocken för stor inom Strömmas bussrike. Om tre år, när karantänanställningen är över för vice VD, kommer han att starta på nytt och göra allt han kan för att putta Lill-Nappe tillbaka i Stockholms Ström igen.

Nåt mer du vill veta om framtiden?

fredag, mars 16, 2007

Djävulen bär Dressman

Tittade på en DVD häromkvällen tillsammans med hustrun. En riktig myskväll med middagen serverad framför TV:n.

Lammfärskorv med nån slags konstnärlig (!) potatis och brynta squashskivor med smält getost ovanpå. Ett glas smarrigt rött vin därtill och som efterrätt god (och dyr) choklad. Kan det bli bättre?

Nix, det kunde det inte. Bara tvärtom. Filmen var ”Djävulen bär Prada”. En helt igenom usel film. Den visade bara en högst normal ledarstil för en chef. I övrigt hade filmen absolut ingenting att berätta. Nån blev visst dessutom Oscarsnominerad, don´t know why.

När jag berättade vid morgonfikat på kontoret - att jag sett filmen alltså - tyckte de att ”Djävulen bär Dressman” passar bättre in på vårt kontor. Jag fattade ingenting, gör du?

torsdag, mars 15, 2007

Sensationella avslöjanden

Idag klippte jag definitivt kopplingen till 1/12 2006. Det var en smärtans dag. Jag hjälpte min dotter att flytta och eftersom det var minst den 380:e gången eller så, så var humöret inte riktigt på topp.

Min uppgift var att köra flyttbilen och att bära möbler. Det första jag gör, när jag bara lätt irriterad sliter upp bakdörren, är att få vänstra tummen i kläm med resultatet blånagel längst in vid nagelbandet. Efter det bar jag bara blommor i ren protest.

Idag klippte jag alltså bort den sista lilla blåa biten. Det tog således 104 dagar för Göran Demnerts vänstra tumnagel att helt bytas ut. Detta tycker jag att du ska notera som jämförelse med att det tar ca 5 nagelbyten innan en svensk får en spansk legitimation. Faktiskt värt att tänka på.

Och så det alla väntar på. Avslöjandet om vilket håll bussen kör åt. Du vet det jag frågade om för några veckor sedan och som en hel hoper dagisbarn svarade på direkt och utan att tveka. Men det gjorde inte du heller va? Egentligen.

Svaret är att bussen kör åt vänster. Varför då, fick barnen också svara på. ”-För att det syns inga dörrar såklart”, ropade de i kör.

Ni som inte skrek ut svaret inom de första 10 sekunderna går nu och tar en fika och begrundar varför solen alltid lyser på de goda.

Min anledning för en fika med tillhörande kaloribomb är att fira ännu ett hyggligt stort kundavtal vi gjort idag. Det rullar på, som man säger.

måndag, mars 12, 2007

Dubbelmoral ett och två och kanske tre

Fick i min hand idag en spännade och vacker resebroschyr från bussbolaget som nu ingår i ett annat bussbolag. På sidan två ser man en glad och lycklig familjefar tillika företagschef ätandes en lunch med familjen.

En riktig myspysbild kan man tycka om det inte vore för att Företagschefen ifråga är utrustad i komplett företagsuniform inklusive namnbricka.

Nu vet man förstås inte om han är i chaufförstjänst eller reseledartjänst eller om han helt enkelt är klädd så även privat, men det lutar ändå åt att han är mitt i en tjänsteutövning. Det känns lite udda att äta en privat familjelunch iklädd full uniform.

På bilden höjer han glatt glaset mot kameran. Men vad finns i glaset? Innehållet är rött men på bordet står en flaska vatten. Innehållet kan ju förstås vara en klunk missfärgad Cola Light som också står på bordet. Har föresten möjligen någon numret till CSI i New York? De kan säkert reda ut det här.

Med tanke på vad som hände i Stockholm en morgon på sportlovet så ter sig bilden en smula underlig. Eller förvånande. Eller olustig. Eller rent av olämplig om man vill vara moralens väktare.

Strunt samma, nu fick i alla fall dubbelmoralen ett tydligt ansikte. Dessutom får ju hans personal en klar indikation på vad som är okey som lunchdryck, dvs missfärgad Cola Light.

Om du inte hänger med i det här inlägget så kan det bero på att du inte känner till bussbranschen i Stockholm tillräckligt mycket. Jag funderar på att starta en studiecirkel i ämnet.

Dubbelmoral två står BR för. De har nu gjort halva min föreslagna ”pudel” och skickat en inbjudan till journalisten Staffan Sävenfjord på Tidningen Bussbranschen. Han är nu plötsligt väldigt välkommen till evenemanget. Men de glömde ursäkten.

Näe, nu måste jag sluta för jag har att ta ställning till ett jobberbjudande från blaskan Hänt i Veckan som ska starta en ”filialtidning” som ska heta ”Hänt i Bussbranschen”. De tycker att bussbranschens egna tidningar är alldeles för mesiga.

Länge leve dubbelmoralen och skål tamejfan!

Helgsammanfattning

TV
Inte mycket jag tittat på den här helgen, men schlagerfestivalen får man ju inte missa. Här kommer en kort beskrivning för dig som inte såg den:

Låt 1: Jag missade den
Låt 2-8: gäsp
Låt 9: Sarah Dawn Finer. Tror det är dags att initiera ytterligare en fanclub.
Låt 10: The Ark. Okey då, om vi ändå måste skicka något bidrag.

Kvällens bästa var mammas smörgåstårta.

TV och bussar
Varje gång det sänds något underhållningsprogram i TV med publik så ramlar det in förfrågningar från produktionsbolaget om s.k. publikbussar till inspelningarna.

Vad jag inte förstår är hur en del bussbolag i huvudstaden blir alldeles till sig i trasorna och är beredda att köra för nästan noll och ingenting. Varför? Bussbolagets namn står ju inte ens i tablån som rinner undan lika fort som ett vattenfall i slutet av programmet!

Jag tror inte det handlar om pengar, jag tror egot är viktigast. Att kunna berätta för vänner och kollegor "-äh du vet, vi kör ju publiken till den här populära serien, Jag är dummare än Du". Dom ville jobba med ett bra bussbolag." Oftast med tillägget "-De betalar faktiskt riktigt bra".

Om du hör den där sista repliken kan du vara säker på att bussbolaget alldeles på egen hand gett ett riktigt äkta skitpris som inget annat bussbolag är i närheten av.

För övrigt är jag på dåligt humör idag!

fredag, mars 09, 2007

Pre-summer

Det blev lite omröring i grytan trots allt efter BR:s debacel i mediafrågan, dvs vägra en fristående journalist tillträde till ett BR-arrangemang.

BR borde, istället för att plötsligt till alla medlemmar ropa att arrangemanget är fullbelagt, "göra en pudel" dvs offentliggöra att det hela är ett missförstånd och att journalisten självklart är välkommen att bevaka tillställningen.

Sker inte det bör varje enskild medlem ta ett övervägande om varför vi ens behöver en odemokratisk organisation som BR. Det är trots allt både dina och mina pengar som betalar organisationen.

Men idag ski.. eeh, struntar jag i BR. Idag ska jag göra ett kundbesök. Okey då, gå på båtmässan om det ska vara så himla noga med ordvalet.

Kännner att jag måste utnyttja fördelarna med att vara medlem i Stockholms Handelskammare och dessutom måste jag ju på något sätt verifiera varför jag är med i nämnda organisation. En av fördelarna är nämligen fria inträden till Stockholmsmässan.

Tänk när revisorn kommer hit och ställer jobbiga frågor typ
”- Jaha Göran, och varför tycker du att du ska betala nästan 6 tusen om året för att vara med i Stockholms Handelskammare, för såvitt jag kan bedöma så utnyttjar du icke dess tjänster!? Vänligen förklara det för mig Göran.”

Det gäller att vara förberedd på allt när revisorn kommer.

Blev för övrigt lite orolig idag när jag läste DN:s ekonomibilaga. Där står att Pappas flickor är på väg att ta över resp ”Daddys” företag. Och jag som har en dotter anställd! Kanske jag borde vara på kontoret och bevaka vad som händer här istället.

Men du, nu kom jag på en bättre idé. Jag bjuder in några journalister till kontoret som kan bevaka och berätta för mig vad som händer. Så kan jag göra roligare saker under tiden. Fiffigt, eller hur?!

onsdag, mars 07, 2007

Halvt "Goddag yxskaft"

Anna Grönlund svarade inte genom att returnera min mailförfrågan. Anna Grönlund tog sig besväret att istället ringa till anspråkslösa ”petit moa”. Detta trots att hon ännu inte påbörjat sitt jobb på BR. Det tycker jag var mycket hedervärt.

Jag vill särskilt nämna att min förfrågan till henne var synnerligen artigt och formellt hållet, men angående BR:s diskriminering av media så ville jag helt enkelt veta hennes inställning i frågan.

Svaret blev ungefär som rubriken. Hon ville inte på något sätt kommentera BR:s agerande, vilket jag egentligen inte hade väntat mig, hon har ju inte ens börjat där och bör således inte haft någon inblandning i beslutet.

Däremot, vilket jag tyckte var en aning undfallande, vägrade hon blankt att deklarera sin egen ståndpunkt på min fråga om hon själv tyckte det var okey att utestänga en journalist från en branschtidning.

Nåväl, jag förstår att hon vill hålla en låg profil utan åsikt tills hon faktiskt börjar sin tjänst på BR. Då får vi förhoppningsvis svar på allehanda frågor.

Som jag skrivit tidigare, jag tror hon blir en utmärkt representant för hela vår bransch under förutsättning att hon får det stöd hon förtjänar av alla konservativa bussgubbar.

Men jag är lite osäker på om alla verkligen förstår hur tragiskt det är att BR avslår en begäran från en journalist att bevaka tillställningen. Jag har läst förfrågan till BR från journalisten Staffan Sävenfjord, och jag har även läst BR:s svar till honom.

Hade det här handlat om en lite större och tyngre organisation så hade det varit fullt pådrag i både TV och dagstidningar. Jag lovar, det här är allvarligare än du tror.

Det här handlar delvis om demokrati och på något sätt känner jag mig illa berörd av BR:s handlande.

tisdag, mars 06, 2007

Anna Grönlund, tänker du också jobba så här?

Följande står idag 6/3 2007 att läsa på Tidningen Bussbranschens websida.

Jag citerar: ”Den 21 mars anordnar BR en bussresearrangörsdag. Låter spännande tänkte jag och bad Staffan Sävenfjord att anmäla sig.

Vår tidning är inte välkommen, säger inte BR rent ut utan hänvisar på att det är ”fullbelagt”. Det är första gången sedan 1967, då jag blev redaktör för min första tidning, som den tidning jag är redaktör för har nekats tillträde till ett arrangemang.” Slut citat.

Att ett arrangemang blir fullbokat är ju kul, men man får nog anse att det hör till undantagen - modell märkliga undantag - att man nekar journalister tillträde till ett evenemang med motiveringen ”fullbelagt”.

Om det är sant, vilket jag egentligen inte betvivlar ett ögonblick, så är det inte mindre än en skandal. Hur i h-e kan en organisation som anser sig företräda en hel bransch vägra en journalist tillträde?

Hallå BR, jag är medlem, jag kräver att ni är en öppen organisation. Vad är det ni inte vill offentliggöra via media för era medlemmar som inte är med på träffen?

Jag blev så upprörd att jag mailade en fråga till Anna Grönlund om hon har samma inställning somBR ger uttryck för. Vi får väl se om hon anser det mödan värt att svara.

söndag, mars 04, 2007

Hemma

I´m back. Nu känner jag mig lugn igen efter att under hela veckan befunnit mig på flykt utan giltigt pass. Ständigt smugit omkring, åkt längst ut på nedfarterna, inte pratat med okända i liftköer och i restauranger, inte trängt mig före i liftköer som holländare och tyskar, kort sagt hållit en låg profil.

Det kan vara knepigt med tanke på min längd, men jag löste det väldigt fiffigt genom att klä ut mig till skidåkare. Kunde sedan under hemresan, nu utklädd till bussförare, omärkt passera alla gränser utan att någon nitisk tjänsteman frågade efter mitt pass.

Väl hemma läste jag såklart några artiklar angående de trista busshändelserna under veckan. Bl a läste jag en artikel av DN:s motorreporter Jaques Wallner.

Först slog jag bakut och tyckte han skrev skräp. Men så läste jag artikeln igen och blev lite mer sådär du vet ”mm, han har nog en poäng där”. Efter tredje genomläsningen höll jag med honom om i princip allt. Utom några småsaker.

Han skrev om bussäkerhet. T.ex anser han att det borde förbjudas att ha stående passagerare. Rätt. Han anser att alla bussförare borde informera om att använda bälten. Rätt. Han anser att det borde finnas tekniska hjälpmedel för att förare ska kunna kontrollera att folk knäpper på sig bälten. Fel.

Men så till det allra bästa som jag läst om bussäkerhet på år och dag. Jag citerar valda stycken av vad Jaques skrev: ”… dock , till syvende och sist är det den som kör som ska anpassa farten till körförhållandena. Är det mörkt och snöslask på en smal väg som är tungt trafikerad så är inte bussäkerheten bättre än förarens omdöme, skicklighet och vana.” Rätt.

Han avslutar artikeln - som jag tolkar det - väldigt positivt för bussbranschen och för bussförarkåren: ”Det är ett stort ansvar att vara bussförare. Kanske är det just därför som buss ändå är det säkraste sättet att färdas på väg.”

I morgon måndag ska jag undersöka marknaden för alkolås, alltså tekniska lösningar och priser för installation. Om du som läser det är har några tips och/eller råd om detta, maila gärna till mig. Adressen hittar du längst upp på den här sidan.

Avslutningsvis: Jag vet att jag tidigare raljerat om det löjliga i att behöva ha alkolås i bussar. Jag har ändrat mig. Bussar SKA ha alkolås. Min helomvändning i frågan meddelas endast på detta sätt.

fredag, mars 02, 2007

Vad var det jag sa?

Jo, att den här veckan skulle försvinna lika snabbt som en blinkning. Och så blev det förstås.

Läste ett inlägg i Tidningen Bussbranschen om utredningshysteri. Jag kände mig träffad eftersom min egen utredning om kostens inverkan på skidåkning inte till fullo blev slutförd.

Nytt officiellt slutdatum för den utredningen är nu fredag vecka 9 2008. Du vet vilken blogg du ska återvända till med andra ord.

Idag hade jag säsongsavslutning för min egen del med lätt och behaglig skidåkning lite mer än halva dagen tillsammans med min chaufförskollega. Oj oj oj, säger du ansvarsmedveten kollega. Inte kör de väl skidor sista dagen? Högst oansvarigt.

Men du kan vara lugn, vi har med oss två fullblodschaufförer som hela veckan stått stand by ifall något trist skulle inträffa med oss ordinarieförare. Det kallas back up och det är väldigt moget och ansvarsfullt.

Skidsäsongen är nu som sagt slut för min egen del, men en och annan buss till svenska fjällen ska vi nog få iväg innan våren anländer på allvar. Det gör den i slutet på nästa vecka då Båtmässan öppnar.

För övrigt har jag idag fått mail från en kontakt i Kina. Den kontakten tycker uppenbarligen att Mr Ulrich påminner en del om Göran.

Mr Ulrich, Mr Yago, Mr George, Mr Jodge. What ever, jag är ändå statslös utan pass så det är kanske bra med olika alibin.