Naturens straff

I våras gjorde jag vad man nästan kan kalla tabberas på våra äppelträd. Jag totalrensade allt som växte ut från stammen. Allt för att slippa plocka nedfallna äpplen på hösten.

Men nu har naturen slagit tillbaka. Nu har träden låtit sina tentakler växa i dubbel kraft och därmed producerat ännu fler skott och grenar än någonsin förr.

Naturligt, berättade en i trädgårdskunskap kunnig person. Träden överreagerar när den blir ”naken” genom att producera ännu fler skott.

Där fick jag så jag teg. Kanske nästa steg i kampen mot nedfallna äpplen blir motorsågen. Borde sätta den i stammen ca 2 dm över markytan. Sen kan ju det trädet försöka överkompensera för sin ”nakenhet”.

I´m gonna win this.

Inte särskilt gammal

Detta inlägg dedicerar jag till vännen tillika trafikledare på Cityterminalen, Gunnar Jonsson (född 500829).

I väntans tider...

..får vi titta på några urgulliga bilder av nya Reka. Men glöm inte bort vad jag skrev häromdagen.

Kultur å de å sånt

Stökig helg. Ett Ikeabesök och passning av barnbarn tar alltid ut sin rätt. De har ju sån oerhörd energi de små liven, så man blir ju helt slut. När de dessutom la beslag på hela min säng på natten, så jag bara fick några decimeter ute vid kanten, så blir nattsömnen en smula lidande.

Men vi klarade uppdraget galant och barnen återbördades utan synliga skador.

Sen gick vi på teater och spanade in Helge Skogs föreställning Sit down tragedi. Motsatsen till stand up comedy alltså, med det hade ju du redan räknat ut, eller hur?!

Det var en rätt kul 80-minuters monolog om jordens arter. Människor, djur och växtlighet i en salig blandning med en rätt underfundig och kul text.

Ingen regelrätt paus, men mitt i föreställningen tyckte Helge att det, precis som på dagis, var dags för en liten fruktstund. Han satte sig helt enkelt på scenen och åt ett äpple och i salongen gick fruktskålar runt bland publiken. En kul och ovanlig grej.

Jag glömde...

...nämna att skosnören också är kul att bita tag i.

Nästan rörd till tårar

Kolla bilden. Det är barnbarn Albin på sin första skoldag. Han har just börjat det som numera kallas nollan, dvs gamla tiders förskola. Ser du hur stolt han är, han har just blivit Stora Killen. Det ser man också på den oerhört coola tröjan han valde för dagen.

Lilla killen, det var ju igår som han föddes. Kommer såväl ihåg den händelsen.

Hustrun och jag var ute på seglingssemester och fick reda på att födseln närmade sig. Vi la till i en trevlig vik nere i S:t Annas skärgård för att få löpande telefoninformation. Dessvärre var mottagningen mer än usel och vi satte oss längst uppe på ett berg, där det i alla fall då och då blev telefontäckning, till långt in på natten. Men inget besked.

Till sist kröp vi ner i våra kojer och vaknade vid fyratiden på natten av att det pep till i mobilen. Där fanns en bild på den då nyfödde lille Albin. Det måste ha varit någon form av öde, för varken före eller efter det MMS:et fanns det täckning för telefonen nere i båten.

Jag är ju en känslig kille och jag måste nog erkänna att då rann några tårar av både glädje och lättnad. Minsann inte varje dag man blir förstagångsfarfar.

Men som sagt, det känns som det var igår, och nu börjar lillkillen skolan. Det är helt enkelt rörande.

Förstärkning på väg till kontoret

Lilla Elsa som innehar tjänsten som friskvårdsansvarig på vårt kontor avser att utöka sin verksamhet. Hon har därför rekryterat en så kallad rookie av samma sort som hon själv, Australisk Kelpie.

På bilden syns nytillskottet till höger. Hennes namn är Reka. Bilden är tagen under hennes grundutbildning tillsammans med andra brunbollar. Man ser ju redan här att hon kommer att gå ut som kursetta. Se den uppmärksamma blicken, redo att få framåt, det lätta spänstiga steget, redo att gå vidare mot nya mål. Hon beräknas påbörja sin anställning hos oss under september.

Hon ser ju väldigt snäll och gullig ut, men låt oss stanna till lite och analysera vad som egentligen döljer sig under den gulligt fluffiga bruna pälsen.

Sanningen är att under den så döljer sig ett monster med sylvassa tänder som hon avser att hugga tag i allting hon ser. Det är skor, hälsenor, byxor, händer, armar, telefonledningar, papperskorgar, möbler och allt annat både löst och fast förankrat.

Men hon har nog även några positiva sidor. Förhoppningsvis gillar även hon att äta leverantörsfakturor. Precis som Elsa så föredömligt gjorde när hon var ny på kontoret.

Egentligen är denna lilla söta sak utsänd från helvetet och Fan själv för att ställa till oreda. Denna åsikt bygger på de självupplevda erfarenheterna när Elsa var valp.

Redan efter några dagar kommer vi alla att tycka att denna urgulliga lilla fluffboll trots allt är sötast när hon sover, då kommer vi att skruva ner ljudsignalerna på lägsta nivå och vi kommer att viska våra offerter på telefon för vi kommer inte vilja riskera att väcka detta monster från helvetet.

Så låt oss be att Reka trots allt är ett snällt monster.

Statusrapport

Förstår att du är orolig för mig, har ju inte skrivit något på flera dagar. Till och med min egen mor undrar var jag håller hus.

Jag gör här en sammanställning i punktform vad som hänt och inte hänt sen sist, samt mitt program för de närmsta dagarna.
• Avslutat semestern och börjat jobba. Mindre kul.
• Har inte målat fönstren på stugan på landet.
• Har inte isolerat golvet i stugan på landet.
• Har inte skrapat och målat fasaden på stugan på landet.
• Har läst boken Paganinikontraktet av Keppler. Rätt bra, mycket action.
• Har läst boken I grunden utan skuld av Viveca Sten. Nja.
• Spelat premiärmatch i tennisligan. Vann enkelt. Skitkul.
• Hittade min borttappade serv lagom till ovanstående. Den hade gömt sig längst ner i tennisväskan.
• Har lagat min krånglande segelbåtsmotor. Den sög luft vid en filteranslutning.
• Köpt nya träningskläder och nya dojor till reapris inför höstens och vinterns hårdträning.
• Premiärtränade på gymet igår efter sommaruppehållet.
• Simmade 500 meter i morse
• Ska lira dubbeltennis ikväll
• Gym på fredag
• Gym på söndag.
• Hälsa på mor på söndag. Om vi hinner, ska på teater med KulturRallyt.
• Tokmycket att göra på jobbet. Rätt kul.
• Känner att det är dags för semester snart. Börjar bli sliten, har redan besökt min kiropraktor två gånger för min krånglande rygg.

Sådärja, nu borde du vara tillräckligt uppdaterad.

Rubbad

Nu blir det obehagligt. Nu rubbas balansen. Hustrun har bytt jobb och fått ett nytt tjänstevapen. En iPhone 4. Jag har ju bara 3:an. Fan också.

Men jag är självklart inte bitter, nejdå, det finns så många andra saker i livet som är viktigare.

Life Of Bellman

Besökte ytterligare ett kulturevenemang i går tillsammans med övrig medlem i KulturRallyt. Vi beskådade rockmusikalen Life Of Bellman i Ulriksdals slottspark. Musikalen är en slags modern tolkning av Bellmans liv.

Men absolut bäst, som jag inte filmade, var när Jan Åström med sin kraftiga stämma körde visa nr 81 ur Fredmans Epistel. Den går så här:

 Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere!

Innom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där,
Byts til grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älf,
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf,
Mer du din drufva ej kryster.
Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf
Grafsten öfver vår Syster.

När han sjöng den fick jag gåshud. Åströms häftiga röst tillsammans med ett glittrande elgitarrskomp med ibland distade höga toner. Whao, det var grejer det.

Helt i klass med hans nästan berömda framförande för några år sedan på restaurang Börsen när han sjöng en rockversion av O helga natt. Samma sak där, hans mäktiga stämma med ett helt fantastiskt arrangemang med en distad elgitarr och ett försiktigt trumkomp. Det var magiskt den gången, då ville jublet och applåderna aldrig ta slut. Då stod folk upp och bara applåderade och jublade hur länge som helst. Jag var där. Magiskt som sagt.

Här ser du ett exempel ur Life Of Bellman även om denna blygsamma film inte på något sätt förmedlar ett liveframträdandes maffiga ljudbild.

Det bor en liten Ernst i mig

Klart jag såg Sommar med Ernst häromdagen. Fattar inte varför så många har så svårt för honom. Han är ju genomsympatisk, trevlig, kunnig och fruktansvärt kreativ.

Så jag gjorde som han, jag gick ut i vår härligt skogsdoftande skog och verkligen sög i mig naturens atmosfär i mitt hjärta, hittade några ensamma och ledsna enekvistar som jag kärleksfullt täljde till fina och härliga krokar resp dörrstängare till vår underbara utomhusdusch.

Den duschen skänker oss så mycket vatten och kärlek så man varje gång får sådan oemotståndlig lust att grilla lite på grillen. Lite vad som helst, helt enkelt det naturen och kylskåpet kan erbjuda för dagen.

Ernst och jag liksom. Vi är såååå lika.

Fortfarande sommar

Gräset är grönt och mjukt, solen skiner och det är varmt.Kort sagt, det är fortfarande sommar.

Dag 4

Dag 4, kl 15:40 (om du inte har ljudet på så låter det ungefär så här; brm, brm, brm brmmmmmmm). Själva huvudet du ser tillhör mecken som fixade problemet. I alla fall just det här problemet. Det har nämligen uppstått ytterligare ett motorproblem, men jag orkar inte berätta om eländet. Vi har gett upp, vi band fast båten vid hemmabojen och så fortsätter vi semestern i stugan istället. Tänk så det kan gå.

Tre dagar senare...

.... ligger vi fortfarande kvar vid samma kaj på varvet i Trosa. Trots tankrengöring och filterbyten vägrar motorn att starta. Ny trolig orsak: trasig matarpump, dvs pumpen som pumpar bränslet från tanken in i motorn.

Denna lilla viktiga motordel kostar blott tusenlappen men finns inte att uppbringa i hela Mälardalen. Måste beställas och skickas från Volvo i Göteborg och beräknas anlända hit idag, onsdag runt lunchtid.

Men som sagt, det går ingen större nöd på oss trots ihållande regn. Vi har dessutom dealat till oss tillgång till gästhamnens faciliteter trots att vi inte ligger just där utan strax bredvid.

Vi hade nog tänkt oss lite andra miljöer än att ligga på ett varv på seglingssemestern. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Det här är ett sådant exempel.

Mayday, mayday

Ataleia till Sjöassistans. Ataleia till Sjöassistans. Begär omedelbar bogserhjälp till hamn, jag upprepar, begär omedelbar bogsering till hamn.

Inte riktigt så dramatiskt var verkligheten, men problem fick vi. Seglingsveckans första dag började härligt, god vind och god fart. Sol och varmt. Men så ändrade vi kurs och fick 10 sekundmeter och jättehöga vågor rakt i nosen. I detta virrvarr valde vi att gå för motor.

Upp och ner, bang, upp och ner, bang osv. Plötsligt i ett litet tricksigt parti med många stenar och grund i närheten upphörde plötsligt motorn att fungera. Lätt men kontrollerad panik utbryter.

Sannolikt har allt studsande på vågorna slagit loss massa skit och slam i bränsletanken med motorstopp som följd. Att byta filter och fixa i denna sjögång var inte att tänka på och att lägga till i någon vik utan motor ännu mindre att tänka på.

Lyckligtvis hade vi storseglet uppe trots att vi gick för motor och det blev nog räddningen. Vi vände och seglade tillbaka mot Trosa. Ett samtal till Sjöassistans löste både problem och oro.

I närheten av Trosa inväntade lite senare en liten båt från Sjöassistans som bogserade in oss till kajen hos ett varv.

Så i morgon får jag hjälp att rensa tanken, alla rör och byta filter. Sen är vi på väg igen.

Som sagt, det finna ingen anledning till omedelbar oro för mitt och min hustrus välbefinnande. Vi ligger nämligen säkert förtöjda precis bredvid Trosa gästhamn.

Hustrun har dock krävt krogmat i kväll som kompensation för psykiskt lidande. Jag var inte svårövertalad.