Härlig start på dagen med morgonyoga i soluppgången
Även idag blev det morgonyoga. Rätt många valde att simma i havet i stället och rätt många valde att ta sovmorgon. Men varför sova bort sin ungdom? Nä, lika bra att sparka igång kroppen på en gång.
Efter yogan, fullskalig frukost och sen valde svärson Jonas och jag bort gruppcyklingen. Vi valde istället att bilda en alternativ grupp, cheesecakegruppen. Men eftersom vi var rent urusla på att marknadsföra vår grupp, så blev det bara Jonas och Mr Ego.
Men vi fick tumme upp av chefen Pål som tyckte vi gjorde bra som höll cheesecaketraditionen vid liv. Den har blivit lite bortglömd, erkände han.
Men hur som helst, trots bristande kundunderlag bestämde Jonas och jag att vi kör klunga. Jonas tog på sig rollen som etta i draglaget, och jag tog det jobbiga kneget som grindvakt.
Draglaget körde förträffligt. Jämn och fin hastighet. Det var annat än första gången Jonas och jag cyklade ihop för några år sedan.
Då började han omedelbart efter 1 km med den berömda cykla-ifrån-svärfar-leken. Jag gillade inte den leken.
Men nu har han vuxit till sig lite, den gode svärsonen. Utvald och godkänd av mig och min kära hustru. Det var några som gjorde tappra försök att få min dotters hand, men ingen lyckades övertyga.
Så plötsligt kommer Sofia hem och presenterade Jonas. "-honom vill ha vi" sa jag och hustrun i korus. Och så blev det. Vill du läsa om hur deras fina bröllop gick till kan du kolla HÄR.
Åter till dagens äventyr. Tycker jag själv gjorde ett stålande jobb som grindvakt. Släppte inte in en enda icke önskvärd cyklist i klungan. Men så gjorde jag ju lumpen 1971 som militärpolis också.
Vi landade efter några mil i byn Petra.
Där intog vi en smarrig cheesecake och kaffe.
Det var lite det här jag var rädd för. Alla andra, precis alla andra, är ju tusen gånger bättre än mig. Du ser ju på bilden, när jag simlufsar tillbaka står alla andra redan i andra änden och vilar.
Men vad kan man göra? Man kan göra så gott man kan. Och det gjorde jag. Det som hände idag var, trots allt, att en 25:a kändes oändligt mycket lättare än tidigare. Kanske en snabb bassäng, kanske en utomordentligt duktig instruktör. Eller så har jag helt enkelt blivit ett myrsteg bättre än senast jag simmade.
Hur som helst så gick simtimmen väldigt fort och jag hade superkul. Och lärde mig massa nya tekniksaker att ta med i min simning.
Det enda målet jag har med simningen är att jag på något sätt ska simma 1900 meter den 18:e september på högst 70 minuter. Thats all.
Sen hände något konstigt. Efter simningen hade jag inget mer att göra. Då var klockan 3, då vilade jag lite på sängen, och plötsligt insåg jag att allt jag ätit under dagen var en cheesecake och två små bitar av en Toblerone.
Sen var det hastigt och lustigt dags för dagens infomöte så det blev ingen föda förrän efter infomötet, dvs kl 18:30. Då var jag rejält hungrig.
I morgon väntar en rejäl utmaning, Stora Bergsturen. Avstår dock avstickaren för att utmana Sa Calobra, den utmaningen tar jag senare i veckan. Kanske.
Nu är det dags att attackera kudden. Ska drömma positiva drömmar. Jag kan cykla över skithöga berg, jag kan cykla över skithöga berg, jag kan cykla över skithöga berg.
Hörs o morrn.
Jag på triläger - Mallorca, dag 2
Jag på triläger - Mallorca, dag 1.
Jag på triläger - Mallorca, dag -1.
Men vi fick tumme upp av chefen Pål som tyckte vi gjorde bra som höll cheesecaketraditionen vid liv. Den har blivit lite bortglömd, erkände han.
Men hur som helst, trots bristande kundunderlag bestämde Jonas och jag att vi kör klunga. Jonas tog på sig rollen som etta i draglaget, och jag tog det jobbiga kneget som grindvakt.
Det var inte helt lätt att få med hela klungan på bild,
men till sist lyckades jag.
Draglaget körde förträffligt. Jämn och fin hastighet. Det var annat än första gången Jonas och jag cyklade ihop för några år sedan.
Då började han omedelbart efter 1 km med den berömda cykla-ifrån-svärfar-leken. Jag gillade inte den leken.
Men nu har han vuxit till sig lite, den gode svärsonen. Utvald och godkänd av mig och min kära hustru. Det var några som gjorde tappra försök att få min dotters hand, men ingen lyckades övertyga.
Så plötsligt kommer Sofia hem och presenterade Jonas. "-honom vill ha vi" sa jag och hustrun i korus. Och så blev det. Vill du läsa om hur deras fina bröllop gick till kan du kolla HÄR.
Åter till dagens äventyr. Tycker jag själv gjorde ett stålande jobb som grindvakt. Släppte inte in en enda icke önskvärd cyklist i klungan. Men så gjorde jag ju lumpen 1971 som militärpolis också.
Vi landade efter några mil i byn Petra.
Där intog vi en smarrig cheesecake och kaffe.
Det var värt 2,5 mil cykling.
Vem sätter sig plötsligt vid bordet bredvid? Jo Urban från
förra årets Team Rynkeby Stockholm. Ett trevligt återseende.
Vi småpratade lite och jag skulle berätta om gårdagens äventyr. Vet det redan, sa Urban, jag följer din blogg. Det var ju kul.
Sen fick vi bråttom hem för att inte missa nästa programpunkt, simning i både teori som i praktiken.
Ulf delar med sig av sin simerfarenhet.
Ulf gav massor av tips för hur man ska simma effektivt, snabbt och bra. Precis om Mattias gjorde under löptekniken igår.
Efter en timmes teori var det dags att plumsa i vattnet för praktiska övningar.
Mr Ego låååångt efter de andra.
Pricken du ser långt bort i bassägen är jag.
Det var lite det här jag var rädd för. Alla andra, precis alla andra, är ju tusen gånger bättre än mig. Du ser ju på bilden, när jag simlufsar tillbaka står alla andra redan i andra änden och vilar.
Men vad kan man göra? Man kan göra så gott man kan. Och det gjorde jag. Det som hände idag var, trots allt, att en 25:a kändes oändligt mycket lättare än tidigare. Kanske en snabb bassäng, kanske en utomordentligt duktig instruktör. Eller så har jag helt enkelt blivit ett myrsteg bättre än senast jag simmade.
Hur som helst så gick simtimmen väldigt fort och jag hade superkul. Och lärde mig massa nya tekniksaker att ta med i min simning.
Det enda målet jag har med simningen är att jag på något sätt ska simma 1900 meter den 18:e september på högst 70 minuter. Thats all.
Sen hände något konstigt. Efter simningen hade jag inget mer att göra. Då var klockan 3, då vilade jag lite på sängen, och plötsligt insåg jag att allt jag ätit under dagen var en cheesecake och två små bitar av en Toblerone.
Sen var det hastigt och lustigt dags för dagens infomöte så det blev ingen föda förrän efter infomötet, dvs kl 18:30. Då var jag rejält hungrig.
Två portioner pasta och potatis,
en öl och en flaska vatten. Föredömligt.
Efterrätten gick heller inte av för hackor
I morgon väntar en rejäl utmaning, Stora Bergsturen. Avstår dock avstickaren för att utmana Sa Calobra, den utmaningen tar jag senare i veckan. Kanske.
Nu är det dags att attackera kudden. Ska drömma positiva drömmar. Jag kan cykla över skithöga berg, jag kan cykla över skithöga berg, jag kan cykla över skithöga berg.
Hörs o morrn.
Jag på triläger - Mallorca, dag 2
Jag på triläger - Mallorca, dag 1.
Jag på triläger - Mallorca, dag -1.